3. Medvetenhet och risk

Om risk

Alla aktiviteter i lavinterräng involverar risk. Det är utgångspunkten. Att branta snöfält  är farliga kan du inte göra något åt. Så är det. Inte överallt  och alltid, men på vissa platser ibland. Det du däremot kan välja är hur stor risk du utsätter dig för. Hur farliga platser du vistas  på och hur lång tid du vistas på de platserna. Risken påverkas av exponeringen till faran och hur stor förlusten blir. Vad konsekvenserna bli  om det farliga inträffar.

Det finns självklart en belöning,  annars hade du inte sökt dig till faran. Exempelvis så kan brant skidåkning i djup snö vara fantastiskt belönande, ögonblick att minnas för resten av livet. Likaså skoteråkning i liknande terräng. Eller att klättra uppför ett fruset vattenfall.

Så fort du lämnar hemmets trygga vrå så utsätter du dig för risk. Eller förresten, många olyckor sker i hemmet så även där utsätter du dig för risker. En formulering skulle kunna vara: Jag lever- alltså tar jag risker. Du kan alltså inte trolla bort risken utan bara göra en bedömning av den och vidta nödvändiga åtgärder för att minimera den till en acceptabel nivå. Så att du upplever att belöningen gör det värt att ta risken. Går det inte så är risken för stor och då bör du avstå och undvika den.

Det finns också människor som hävdar att ett liv utan risker inte är värt att leva. De har troligtvis en högre grad av riskacceptans.

Den amerikanske lavinexperten Bruce Tremper skriver i sin utmärkta bok- Staying alive in avalanche terrain– om något han kallar stupid-line. Det är där du drar gränsen mellan vad som är acceptabel risk och oacceptabel risk. En del människor accepterar mer risk och upplever ex. att hoppa utför klippor med skidor eller skoter som något som är helt ok att göra. Andra förfasas av blotta tanken på det. Ju bättre du blir på något, exempelvis skidåkning, desto längre flyttar du fram gränsen för vad som känns ok att göra.

Känn dig själv! Var medveten om din  stupid- line vid åkning i lavinterräng! Är du personen som alltid åker först eller väntar du gärna till sist? Är du den som alltid ska droppa högst eller köra fortast- eller väljer du en försiktigare linje?

 

Target risk

Även om vi utrustar våra bilar med allt fler säkerhetsdetaljer – som säkerhetsbälten, krockkuddar och låsningsfria bromsar – så minskar inte trafikolyckorna i samma utsträckning enligt den kanadensiske psykologen Gerald J S Wilde som har skrivit boken ”Target Risk”. Vad som händer är i stället att vi blir mer riskbenägna, det vill säga kör fortare eller slarvigare. Även om andra parametrar ändras hålls risken konstant, något som kallas homeostatisk riskteori. Wilde har studerat människors beteende vad gäller risktagande och kommit fram till att folk bara ändrar sitt beteende om det finns någon vinst att hämta på det.

Om vi ska använda Target risk på det som du sysslar med så är det värt att ta en funderare på vad som händer med dig när du tar på dig ballongryggsäck, hjälm och lavinsäkerhetsutrustning. Faktiskt även när du går en lavinutbildning. Frågan är om kunskap, attityder och beteende har följt med i den tekniska utvecklingen. Skapar den tekniska utvecklingen inom området en känsla av falsk trygghet och därmed nya förutsättningar där framför allt tekniskt drivna och medvetna skidåkare råkar ut för lavinolyckor? På grund av att de underskattar riskerna och känner en falsk trygghet ? Fundera på om du skulle bete dig likadant och göra samma vägval om du färdades med eller utan lavinutrustning?

Kontrollillusionen

Skidåkning i lavinterräng innebär risk. Hur bedömer du den? Hur hanterar du den? Foto: Mattias Tarestad

Människor har en tendens att tro att de har kontroll över vad som händer. Vi vill inte tro att olyckor sker slumpmässigt, att andra kan kontrollera vad som händer oss eller att ingenting vi gör förändrar den situation vi befinner oss i.

Det finns ju såklart någonting positivt med denna upplevda illusion. Den oberättigade upplevelsen av kontroll skyddar oss mot stress, eftersom de saker vi upplever att vi kan kontrollera är mindre stressfyllda för oss. Det är upplevelsen av kontroll och inte om man verkligen har kontroll  som är viktigast. Då man inte upplever att man kan kontrollera saker kan det leda till en känsla av hopplöshet, med resultatet att vi inte kan hitta lösningar på våra problem eller plocka fram den energi som behövs för att lösa dem.

Faran med denna mekanism är att det är lätt att överskatta sin förmåga att hantera svåra situationer, vilket kan bli förödande i lavinterräng. Kanske tror du att du kan göra bättre bedömningar än du gör, eller att du lätt kan åka ifrån lavinen på skotern om snön släpper. Känslan av kontroll kan definitivt påverka ditt beslutsfattande och det är bra att vara medveten om det.

Vi upplever världen genom oss själva, det är svårt att förhålla sig objektiv till saker och ting. Snön bryr sig inte om vem du är, vilken kunskap du har, eller hur duktig du är. Gör val fattade på objektiva grunder. Var medveten om att dina brister, det är mänskligt att göra fel. Det ska vi fortsätta med i nästa avsnitt som handlar om beslutsfattande. Kom ihåg att:

Du ansvarar för dina val- tänk efter före…