Naturvårdsverket har låtit kartlägga lavinterrängen i de svenska fjällen med hjälp av ATES (Avalanche Terrain Exposure Scale) för att hjälpa vinterbesökare att skilja farlig terräng från säkrare områden. Kartorna är fria att använda och sprids för utbildningssyfte. Kom ihåg att lavinfaran inte bara beror på terrängen – snöförhållandena förändras ständigt.

Enkel terräng (ofärgade områden)

Flacka sluttningar eller tät skog med god möjlighet att minska eller undvika exponering för laviner. Små laviner kan förekomma; i sällsynta fall kan stora laviner nå hit. Grundläggande fjällvana, gott omdöme och rätt utrustning räcker. Under perioder med hög lavinfara – håll dig till markerade leder och håll avstånd till branta sluttningar.

Krävande terräng (blå områden)

Innehåller sluttningar där laviner förekommer regelbundet. Noggrant vägval är avgörande. Kräver förmåga att skilja säkra platser från farliga, tolka lavinprognoser, utföra kamraträddning och kunna grunderna i första hjälpen. Standardutrustning är spade, sond, sändare/mottagare och första hjälpen-kit. En formell lavinutbildning rekommenderas innan du ger dig ut här.

Mycket krävande terräng (svarta områden)

Består till största delen av branta sluttningar med allvarlig lavinfara och terrängfällor. Möjligheten att minska exponeringen är minimal. Kräver erfarna grupper med stor vana att fatta beslut i lavinterräng. Säkra vägval saknas ofta. Kräver självständig bedömning av snöstabilitet och expertkunskap i nivå med att kunna undervisa på lavinkurser. Fullständig grupputrustning är obligatorisk (airbag, hjälm, spade, sond, sändare/mottagare och första hjälpen).

Du ansvarar själv för dina bedömningar och val. Tolka kartornas gränser med minst 100 meters marginal – handhållen GPS kan vara oprecis. Kartorna är inte helt exakta och ersätter aldrig erfarenhet, omdöme och rätt utrustning.